Förra fredagen åkte jag med Xtra till Hudik för att kolla hennes öga. Inger lyste och mätte och hade sig och konstaterade att hon hade en tumör bakom ögat som gjorde att ögonvätskan inte kunde rinna ut. Detta skapade ett enormt tryck i ögat som var ohyggligt smärtsamt för henne. De kunde operera bort ögat men då hjärtat inte var det bästa gick det inte att söva henne så då återstod bara det ohyggligt smärtsamma att låta henne somna in där och då. Detta fanns inte alls i min tankesfär på vägen ner så chocken var enorm. Satt med henne på golvet och berättade för henne hur mycket jag älskade henne och att hon varit den absolut bästa Päronprinsessan i hela världen. Färden hem minns jag inte så mycket av, tårarna sprutade och hjärtat rusade i panik. Andningen gick fort och pulsen var hög. Det gick inte att förstå att hon låg kvar där i Hudik och att hon inte fanns med oss längre. Fastän det gått en dryg vecka saknar jag henne så ofantligt mycket. Hon var så speciell och har varit med mig i så många stora saker i mitt liv. Kan bara säga att jag tackar de högre makterna som såg till att just jag fick den enorma äran att få vara hennes matte i 10 och ett halvt år.
Hoppas verkligen att hon har det bra nu där hon nu är, inte ont någonstanns och med ett hjärta som håller för att springa hur mycket som helst.
Tack hjärtat för att du fyllde mitt liv! Älskade hund, hoppas du ser hur mycket du är saknad!
