En stor man

En stor man (både till kropp och själ) har lämnat jorden. Lennart har alltid funnits på ett eller annat sätt i mitt liv känns det som. Tror att många känner det så då han alltid var där om man behövde hjälp. Kommer ihåg när jag skulle iväg och tävla med min ponny och inte kunde lasta henne själv "Kom och väck mig så kommer jag ut och hjälper dig" var det svar man fick utan minsta eftertänksamhet från Lennart. Så lördag/söndag morgon tassade jag upp för trappen och knackade försiktigt på sovrumsdörren vid femtiden på morgonen och ut kom en sömndrucken Lennart och hjälpte till utan minsta knorr. Kommer ihåg när han höll ett stadigt tag i Gannie när vi stod uppradade för galopploppen på Bergsåker, Gannie hoppade hit och dit och kastade sig framåt för att komma iväg men Lennart bara stod helt lugnt och höll i henne tills startsignalen gick och iväg for vi i väldig fart. Minns hans rungade skratt och att han alltid hade nära till något fyndigt att säga. Otaliga är gångerna då jag med pappa tillbringade vår tid i stallet hos "Eliassons", Eliassons som blivit som ett uttryck i Njurunda med omnejd. Trots att jag inte haft något större kontakt med Lennart på flera år, vi har pratats vid då vi mötts och vinkat när vi mötts med bilarna, kommer jag att sakna honom. Han är en del av min uppväxt och finns med i många av mina minnen av pappa. 


Sista tiden har han varit riktigt dålig så det är nog en befrielse för honom att få vara på en bättre plats nu. Han och pappa har säkert roligt och slänger lite käft med varandra skulle jag tro.


Maud - glad att ha fått ha honom i mitt liv